Varför har så många apotek djurnamn?

Artikel av farm. dr h.c. Stig Ekström
(tidigare publicerad i Farmacihistoriska Sällskapets Årsskrift 1978, och återges här med författarens uttryckliga tillstånd)

Efter att ha jämfört förekomsten av djurnamn på apotek i några nordeuropeiska länder diskuterar artikeln främst symboliken kring våra gamla apoteksnamn. Medan man i övriga länder i huvudsak håller sig till ett fåtal arter med urgammal symbolik har man i Sverige svävat ut i faunan, sannolikt mest av traditionella skäl. Artikeln tar också upp den invecklade frågan om uppkomsten av apoteksnamnen.

Rubrikens fråga har förmodligen de flesta apoteksanställda någon gång ställts inför, och vi kan nog vara överens om att den har varit svår att besvara. Det finns heller inte mycket skrivet härom på svenska, och följande redogörelse är till största delen sammanställd från tysk litteratur. Innan jag försöker besvara frågan, bör vi kanske se efter om den är berättigad.

Har verkligen så många apotek djurnamn?

Apoteksväsendet kom till Europa med araberna under tidig medeltid, och de första offentliga apoteken inrättades på 1000-talet i södra Italien. Därfrån fortsatte det upp genom Europa, och sålunda fick Schweiz och Tyskland apotek under 1200-talet, Lübeck t.ex. 1238. Det dröjde emellertid ytterligare ca 300 år innan vi fick apotek här uppe i Norden. Det långa dröjsmålet berodde i första hand på att det knappast fanns några läkare här tidigare. Och utan läkare fanns det ju inget bebov av apotek. I tabell I ges en sammanställning av djurnamnens förekomst i några länder. Andelen djurnamn har beräknats utifrån det totala antalet apotek. I Sverige hade vi fram till 1971 både officiella och inofficiella apoteksnamn. De officiella var stadfästa av myndigheterna och förekom endast på orter med mer än ett apotek. De inofficiella fanns på ett stort antal ”ensamma” apotek, där de hade använts av gammal hävd på skyltar, trycksaker o. d. I och med Apoteksbolagets tillkomst (1971) övertog detta namngivningen, och vi kan väl nu anse att alla namn är officiella, eftersom de finns upptagna i bolagets datalistor och även till stor del finns intagna i Svensk farmacevtisk matrikel. Som synes av tabellen intar Sverige en särställning när det gäller djurnamn.

Hur har apoteken fått sina namn?

Hur kommer det sig då att apoteken har fått dessa djurnamn? Frågan hänger intimt samman med frågan om hur apoteken över huvud taget har fått sina namn. För att få svar på detta måste vi gå tillbaka till 1200-talets Mellaneuropa.Korstågen på 1100- och 1200-talen hade resulterat i ett kraftigt uppsving på många områden, bl. a. husbyggandet. Tidigare hade husen varit tämligen primitiva, men nu började borgarna i städerna lägga an på beständighet och bekvämlighet och också på husens yttre utsmyckning. Genom städernas snabba tillväxt blev det nödvändigt att på något sätt skilja de många husen från varandra. Numrering var obekant, den tillkom ej förrän i slutet av 1700-talet, och en sådan hade förresten inte varit till någon större nytta, eftersom det inte var många som kunde läsa. Man började istället ge husen speciella och karakteristiska namn och från sekelskiftet 1100-1200 kan vi se detta framför allt när det gäller hus av mer eller mindre offentlig karaktär, t. ex. hus med affärer, tavernor, värdshus o. d. Dessa husnamn kunde markeras med stora, lättförståeliga och ofta mycket vackra emblem, symboler eller skyltar på fasaderna och över ingångsdörrarna. Namnen fick man från en mängd olika företeelser. Det kunde vara något karakteristiskt för huset eller dess omgivning, t ex ett intillstående träd (”Haus zur Linde”), eller att det låg i en kryddgård (”Haus im Würzgarten”), eller att det hade en viss färg (”das rote Haus”). Det kunde vara ett i huset bedrivet hantverk och dess produkter eller speciella varor, som såldes i affären. Det kunde vara en gudomlighet, en biblisk person, ett helgon, under vars beskydd man ställde sitt hus, sin rörelse, sina varor. Det kunde också vara de sköldar som riddare och adelsmän och senare även många borgare hängde ut på husväggen osv. (Det kan påpekas att det tyska ordet Schild betyder såväl sköld som skylt.) Ur dessa medeltida husnamn, emblem, symboler och skyltar har sedan de första apoteksnamnen uppkommit.

Skylten var viktig

Om skyltens stora betydelse förr i världen skriver Emil Zilliacus i ”Romerska vandringar”: ”En var vet vilken roll skylten spelade under äldre tider. I stället för den moderna skyltens påskrift, upptagande näringsidkarens namn och angivande arten av hans yrke, var bilden, emblemet, allt i den gamla tiden, varefter affären erhöll sitt namn, stundom hela gatan.” Och den engelske historikern Macaulay skriver 1849 i ”The History of London”: ”Husen var inte numrerade. Det hade i själva verket varit till ringa nytta att numrera dem, eftersom det bland Londons kuskar, bärare och springpojkar endast var en ringa del som kunde läsa. Det var därför nödvändigt att använda kännetecken som den okunnige kunde förstå. Bodarna skilde sig från varandra genom målade kännetecken som gav gatan ett muntert och ibland nästan groteskt utseende. Vägen från Charing Cross till Whitechapel gick genom en oändlig rad av saracenerhuvuden, kungsekar, blå björnar och gyllene lamm, som försvann först när de inte längre behövdes som orientering för gemene man.”

Skyddande namn

Innan jag behandlar djurnamnen ska vi se på några andra vanliga namn. Som tidigare nämnts hände det att man ställde sitt hus och sin rörelse under beskydd av någon gudomlighet, någon biblisk företeelse eller något helgon, en sed som lär ha anor från antiken. När det gäller apoteken hänger denna sed samman med hur man på den tiden såg på sjukdomarna. Dessa hade, menade man, orsakats av onda makter, sjukdomsdemoner, som inte endast gav sig på människor och djur utan också på apotekens läkemedel för att göra dessa overksamma. Därför gällde det att skydda dem genom att ge apoteken namn som Engel-, Stern-, Kreuz-, Kronen- och Marien-Apotheke eller också helgonnamn, t ex Apotheke zur Barbara, zum Hubertus o s v.

Till helgonapoteken bör nog också räknas die Mohren-Apotheken, alltså Morianapoteken. Detta namn kan emellertid ha flera syftningar. Dels syftar det på S:t Mauritius, enligt legenden en morisk hövding och anförare för den s. k. tebanska legionen, som blev nedhuggen och led martyrdöden vid S:t Moritz under kejsar Maximianus. Dels kan det syfta på den mörkhyade av Heliga Tre Konungar, Kaspar, men även på det exotiska ursprunget för många läkemedel och kryddor.

Lägesnamn

Efter reformationen försvann helgonnamnen på apoteken i många protestantiska städer. Fanns det bara ett apotek i staden så behövdes ju inget speciellt namn, men tillkom ytterligare ett eller flera så kunde man för att skilja dem åt namnge dem t. ex. die alte, die neue, Markt-, Rathaus-, Schloss-, Brücken-Apotheke o.s.v. Som synes har vi här bl a namngivning efter belägenheten, och denna princip tycks numera i de flesta länder utom Sverige vara den vanligaste.

Djuren som symbol

Att djuren blev namngivare inte bara för apotek utan också för värdshus, näringsställen o. d. har flera orsaker. Djuren har ju sedan urminnes tider och hos alla folk spelat en mycket stor roll i folkfantasien och gett upphov till mängder av legender och sagor. Här beskrivs djurens instinkt, list, klokhet, mod, farlighet o. s. v., som hos människan gett upphov till både fruktan och dyrkan. Inom den medeltida symboliken kom djuren därför att intaga en mycket stor plats. Denna symbolik är nu till största delen främmande och okänd för oss men spelade en ofantlig roll i medeltidens dagliga liv. Man kan ju bara peka på all symbolik som finns i Bibeln. En mycket viktig orsak till djurnamnen på apotek är att djurprodukter användes som läkemedel i betydligt större omfattning förr än nu. De äldsta kännetecknen för apoteken utgjordes säkerligen av märkliga och intressanta varor och droger av olika ursprung både från människor, djur, växter och mineral, som hängdes upp på väggen eller lades ut på disken som reklam. I det gamla Venedig var det t. o. m. föreskrivet, att man skulle skylta med särskilt kostbara varor. Där hängde man t ex ut levande ormar i järnburar utanför apoteken. Genom upptäckterna av främmande länder fick man hem en del sällsamheter, t. ex. levande apor, skal av jättesköldpaddor, krokodilskinn, noshörnings- och andra horn, elefantbetar, strutsägg, koraller, egendomliga fiskar o. d., av vilka en del kom att användas som läkemedel, medan andra, uppstoppade eller torkade, hängdes upp i taket i officinerna och därigenom gav apoteken ett lockande, hemlighetsfullt och mystiskt utseende. Många av dessa varor upphöjdes så småningom till speciella apotekssymboler och -emblem och blev därigenom också namngivare för apotek. Man kan därvid lägga märke till att medan drogen oftast bara var en del av moderdjuret eller moderväxten, så blev symbolen eller emblemet och alltså även apoteksnamnet hela djuret eller växten, t ex en elefant (där drogen var elfenbenet), en markatta (hjärtat, fettet), en struts (äggskalet), en orm (köttet) o.s.v. Jag nämnde tidigare att skylten spelade en mycket stor roll förr, och man har svårt att tänka sig bättre vägvisare till och reklam för apoteken än skyltar med djur och särskilt då de större. Att djuren ofta kom från exotiska länder måste också ha varit särskilt lockande för den tidens människor. Djuren har som nämnts haft mycket stor betydelse inom den medeltida symboliken. Denna hör intimt ihop med heraldiken, och detta är anledningen till att djur förekommer på ett stort antal sköldar och vapen. Ofta fungerar djuret här som ett s.k. apotropäon: det skall genom magisk kraft skydda sin ägare och verka avskräckande på fienden som ser skölden eller vapnet framför sig. Liknande syfte hade drakhuvudena på våra vikingaskepp.

Djurnamn från den kristna symboliken

Av den inledande jämförelsen mellan apoteksnamnen i en del länder framgick att det var några få namn som dominerade: lejon, örn, svan, hjort, enhörning och några till. Varför blev det just dessa? Jo, det har man velat förklara med att dessa djur spelade en stor roll i den kristna symboliken, vars ursprung ofta kan härledas ur hedniska kulturers mysterier och mytologi. De nämnda djuren hänsyftar på Kristus själv, och man kan ju i detta sammanhang peka på de många bilder från barocken, som visar Kristus som apotekare (se bl. a. Gunnar Åbergs artikel i Farmacihistoriska Sällskapets årsskrift l976).

Några ytterligare namn

Detta var något om den invecklade symboliken kring några djur, som under medeltiden och framåt fick stor betydelse som apoteksemblem. Det finns många fler, men det skulle föra för långt att gå in på de mindre vanliga. Beträffande ormens stora betydelse som apotekssymbol hänvisas till min artikel ”Vad gör ormn i skålen?” i Sällskapets årsskrift 1973. De första apotekarna i Sverige var oftast inflyttade tyskar eller holländare, och de synes ha tagit med sig apoteksnamnen hitupp från sitt hemland. I Stockholm hade vi sålunda 1675 apoteken Lejonet, Morianen, Engelen, Schwanen (obs stavningen!) och Markattan samt det nyanlagda, ännu odöpta apoteket på Södermalm, som först fick namnet Örnen, senare Förgylta Korpen och så enbart Korpen. I Göteborg fanns Enhörningen och Strutsen, senare omdöpt först till Stjärnan och sedan till Kronan.

Under 1690-talet fick Stockholm ytterligare tre apotek: Enhörningen, Vita Björn och Kronan, där Vita Björn skall ha fått sitt namn efter den förste innehavaren Johan Berendt. Det kan nämnas, att vi förr hade flera apotek med attribut i namnet, t. ex. Stående Hjorten, Förgylta Lambet, Vita Svanen och Armerade Ugglan.

Även om kronan är en gammal kristen symbol, är det nog helt klart att våra Kronor fått namn efter de tre kronor, som vi haft i Sveriges riksvapen sedan 1364 som symbol för makt och värdighet. Kronan blev sedan vårt vanligaste apoteksnamn. Enligt datalistan från sommaren 1977 har vi f. n. 57 Kronor i landet. Av gamla trycksaker att döma måste det emellertid vara betydligt fler.

Ett ensamt apotek på en ort behöver ju inget namn. Detta blir nödvändigt först när det tillkommer ytterligare ett, för att man skall kunna skilja dem åt. Man har väl därför menat, att det äldsta apoteket inte fått sitt namn förrän båda skulle döpas. Så har väl förhållandet varit på många orter, men ibland ser man i handlingarna, att ett nytt apotek blivit beviljat med det eller det namnet, medan ”det förutvarande måtte bibehållas vid sitt sedan länge brukliga namn”. Jag tror att detta sistnämnda kan tillämpas på Hjorten i Västerås. På dess vackra sigill från 1700-talet ser vi både namnet Hiorten och Västmanlands vapen. Detta vill jag tolka så att sigillet tillkom under den tid som Hjorten var s. k. provinsialapotek, nämligen från 1674 och till dess Arboga, Köping och Sala hade fått egna apotek omkring 1750. Sedan dröjde det ända till 1795 innan Västerås fick sitt andra apotek, Bävern.

Andra metoder för namngivning

Det verkar som om vi i Sverige redan tidigt hade gått in för att förutom Kronan i första hand använda djurnamn på apotek. (Denna inställning lär ha funnits hos Medicinalstyrelsen ända in på 1950-talet.) Det verkar dock som om man ganska snart hade övergivit eller glömt bort anknytningen till de medeltida apoteksdjuren, eftersom man långt innan dessa var ”förbrukade” gick utanför denna krets. Därigenom fick vi så småningom vår omfattande ansamling allt ifrån myran till älgen. Vid val av namn har man ibland gått till landskapets eller stadens vapen. Men eftersom flera av de gamla apoteksdjuren figurerar i våra vapen, kan det vara svårt att avgöra, om det primärt är apoteksdjuret eller vapendjuret som gett namn åt apoteket ifråga. Sålunda har säkerligen Lejonet i Stockholm 1625 fått sitt namn efter lejonen i vårt riksvapen, dit de kommit med Folkungaättens gamla kungavapen från 1200-talet. Och 1760 fick det nya apoteket på Södermalm i Stockholm namnet Gripen efter Södermanlands vapen.

Andra exempel är Lejonet i Uppsala och Linköping (stadsvapnen), Östgöta Lejon i Norrköping (ett tidigare landskapsvapen), Gripen i Malmö (stadsvapnet) samt i Nyköping och Kisa (landskapsvapnen), Örnen i Arboga (stadsvapnet) och i Karlstad (stads- och landskapsvapnen), Hjorten i Alingsås (stadsvapnet) och i Borgholm (landskapsvapnet), Bävern i Härnösand (stadsvapnet), Renen i Umeå (stads- och landskapsvapnen), Väduren i Visby (stads- och landskapsvapnen), Älgen i Sandviken (landskapsvapnet) m. fl.

Ibland har man valt ett typiskt djur efter apotekets geografiska belägenhet, t. ex. Renen i Kiruna, Laxen i Boden, Lämmeln i Storuman, Snäckan i Strömstad, Törden (tordmulen) i Klintehamn, Storken i Eslöv m fl.

Båda dessa sätt att välja namn på tycker jag är trevliga och värda att fortsätta med, förutsatt att vi skall ha djurnamn i fortsättningen. En tendens tycks finnas att ge apoteken namn efter läget i samhället, och detta är onekligen bättre ur servicesynpunkt. Men varför heter det Falken i Örebro, Svalan i Täby, Lärkan i Uppsala, Beckasinen i Farsta o.s.v.? Det kan vara intressant att försöka utreda, men det kommer nog då att visa sig, att det i många fall inte finns någon särskild tanke bakom.

Växtnamn på apotek

En av de ursprungliga orsakerna till de många djurnamnen var ju att man förr använde betydligt fler djurprodukter som läkemedel än nu. Men de flesta läkemedlen fick man även då från växtriket. Varför finns det då så få växtnamn på apotek, inte bara i Sverige utan i ännu högre grad i de tidigare nämnda länderna? Det måste helt enkelt bero på att en växt, om än aldrig så vacker, inte alls ansågs ha samma slagkraft som vägvisare till och reklam för apoteken som ett djur. Det finns dock en del växter inom symboliken, särskilt rosen och liljan, och vi har apotek med sådana namn även i Sverige, t. o. m. Tre Rosor och Fyra Liljor (efter Djursholms resp. Enköpings stadsvapen).

Under de sista 20 åren har vi emellertid fått flera apotek med växtnamn, och redan nu leder vi även i detta avseende bland de länder som jag jämförde i början. Det kan dock nämnas, att inte alla apotek med växtntmn har fått sitt namn efter en växt. Sålunda fick Liljan i Johanneshov sitt namn efter Gustav Swärds dotter Lilian. Swärd var innehavare av Sälen och anlade Liljan som filial 1955. Och när Borås fick ett filialapotek 1953 fick det namnet Linden efter apotekaren Hjalmar Lind, som var innehavare av Kronan under drygt 30 år omkring sekelskiftet. Han var en av stadens mera bemärkta och inflytelserika män, och enligt Sveriges Apotekarhistoria ”har han i stadens historia för alltid inskrivit sitt namn och skall länge bevaras i tacksamt minne”. Tyvärr lades Linden ned l976. Sic transit …

Litteratur:

• Peters, H.: Aus pharmazeutischer Vorzeit in Bild und Wort, Berlin, 1899.
• Adlung, A.; Urdang, G.: Grundriss der Geschichte der deutschen Pharmazie, Berlin, 1935.
• Häfliger, J.A.: Pharmazeutische Altertumskunde, Basel 1931.
• Levertin, A.; Schimmelpfennig, C.V.F.; Ahlberg, K.A.: Sveriges Apotekarhistoria, Stockholm, 1910-1927 .
• Luckenbach, W.: Apothekensymbole im Deutschen Apotheken-Museum, Pharm. Ztg., nr 37, 1974.
• Lundqvist, M.: Apotekens djurnamn och djurskyltar, Svensk Farm. Tidskr., 55, 314 (1951).
• Nordholm, U.: Om apotekens symboler med speciell anknytning till Enhörningen, Farm. Revy 76, 24 (1975).
• Pedersen, C.F.: Flaggor i färg, Stockholm, 1973.
• Rosenthal, M.: Apothekennamen, Pharm. Ztg. nr 6, 1930.
• Schadewaldt, H.: Symbole in Medizin und Pharmazie, Dtsch. Apoth.-Ztg., nr 38, 1961.
• Scheffer, C.G.U.: Svensk Vapenbok för landskap, län och städer, Stockholm, 1967.
• Schelenz, H.: Geschichte der Pharmazie, Berlin, 1904.
• Schneider, W.: Tierische Drogen, Frankfurt/M., 1968
• Schwarz, H.-D.: Symbolik und Symbole in alten deutschen Apothekennamen, Dtsch. Apoth.-Ztg., nr 40, 1965.
• Apoteksförteckningar från Schweiz, Nordrhein, Danmark, Norge och Finland.
• Apoteksbolagets kostnadsställesammandrag.
• Svensk farmacevtisk matrikel l977.