Apotekarsocieteten 350 år idag!
2025-04-10
Apotekarsocieteten i sin nuvarande form formerades långt senare, men 1675 är det första gången som kungamakten ger apotekarna, som en grupp, privilegier. Den 10 april 1675 undertecknar kung Karl XI ett brev som gav apotekarna i Stockholm skydd mot konkurrens från kvacksalvare och ensamrätt på att sälja vissa läkemedel. Brevet begränsade också antalet apotek i staden inklusive malmar till fem.
Kvacksalvare med flera beskrivs som ett problem när de går runt i husen och säljer ”oduglige Medicamenter”, och lösningen är att ge apotekarna ensamrätt på försäljning av ”Venena, Abortiva, Antidota, Confortantia, Purgantia, Composita, Aquæ simplices et composites, Emplastra, Unguenta, Theriaca, Mithridatium, Confectiones officinales, Balsama et Pulveres compositas, Olietates, Elixir, Aqua Vitæ Mathioli, item Slagvatn sampt Canelmodher och andre distilerade Watn, bröstkakor, viol, rosen och andre syruper, Conservas eller andre slijke Mediciniske saaker, som egenteligen höra til Apoteeken”. Därtill blir apotekarna också befriade från borgerliga pålagor, det vill säga skatter och avgifter till staden, och inkvartering av soldater.
Det finns flera alternativa datum för Apotekarsocietetens grundande. Ett samarbete mellan apotekarna i Stockholm finns belagt från 1635, men det som gör att 1675 sticker ut är att det är första gången apotekarna i Stockholm får kungliga rättigheter.
Det händer mycket under slutet av 1600-talet. 1683 förnyas Apotekarsocietetens kungliga privilegium, och instruktionerna trycks. 1686 publiceras Pharmacopoeja Holmiensis galeno-chymica, och 1688 utkommer Medicinalordningarna.
Apotekarsocietetens första bevarade skriftliga stadgar är från 1778. 1971 ombildades Apotekarsocieteten från en sammanslutning av apoteksinnehavare till en ideell förening och 1981 går den samman med Farmacevtiska föreningen vilket leder till den förening vi ser idag.
Begränsningen av antalet apotek i Stockholm 1675 höll inte särskilt länge, redan 1692 öppnas både Enhörningen och Vita Björnen, och året därefter Kronan.
Läs brevet i Riksregistraturet (Riksarkivet)
Text: Per Boström, ordförande i sektionen för Farmaci- och läkemedelshistoria