Bokrecension: ”Fängslande beskrivning av Scheele och hans samtid”

Författaren Ulf Ivarssons debutroman ”Kemin var hans ädla ögonsten” handlar om apotekaren och kemisten Carl Wilhelm Scheele och dennes år i Sverige under senare delen av 1700-talet. Romanen utkom i juni 2020 på Ekström & Garay förlag.

Recension. Björn Lindeke, docent i läkemedelskemi och tidigare adjungerad professor vid Farmaceutiska fakulteten, samt farmacihistoriskt autodidakt och författare har läst en roman om apotekaren Carl Wilhelm Scheele och dennes liv i Stockholm, Uppsala och sedermera Köping, under senare delen av 1700-talet:

”Ulf Ivarssons ’Kemin var hans ädla ögonsten’ (Ekström & Garay förlag, 2020) är en roman om Carl Wilhelm Scheele och hans tid från år 1768 – då han kommer till Stockholm – till hans död i Köping 1786. I en serie tablåer låter författaren Carl Wilhelm testa och diskutera ett flertal av sina olika upptäckter med ett antal namnkunniga vetenskapsmän som passerar revy.

Eldsluften – syret och frågan om flogistonets karaktär, som myt eller verklighet – löper som en röd tråd genom berättelsen. Vid sidan av talet om syret framträder, på ett mästerligt sätt i romanens dialoger, Scheeles upptäckter av en handfull andra grundämnen, tillika kemiska substanser.

Scheeles kemiska forskning och resultaten av hans arbeten är väl dokumenterade i den kemiska litteraturen, men romanens anslag är brett och speglar mer än kemin och det naturvetenskapliga perspektivet. Inte minst kryper den huvudpersonen och fler av de övriga aktörerna in på livet. Här finns intriger och fram träder såväl goda som onda.

”Socialt hämmad”

Björn Lindeke.

Enligt dagens begrepp var Scheele att betrakta som en nörd, han lever bara för kemin. I romanen framkommer att han ofta känner sig illa till mods. Han upplevs som socialt hämmad, undviker glättiga sällskap och avstår gärna från backanaliska tillstånd. Han är inte akademiker – ”saknar universitetsfernissan” – men laboratoriet är hans trygga hamn. Här släpps ”amatörens otyglade entusiasm” fri. I de fina salongerna känner Carl Wilhelm sig främmande, såvida han inte ges möjlighet att prata om sina experiment, likaså är han obekväm i kvinnosällskap.

I och med flytten från Malmö till Stockholm, räknar Scheele med att få ökad kontakt med likasinnade. I staden finns Bergskollegiet med sitt laboratorium, sina vetenskapare och universitetet i Uppsala ligger nära. Den första kontakten som gesäll med apoteket Korpen och dess apotekare Scharenberg blir dock en besvikelse. Där ges lite tid till kemiskt experimenterande, mesta tiden går år till att bereda läkemedel till en ström av stockholmsprofiler, ”som kan betala för sig”. I den krets som träder fram kring Scheele i Stockholm framställs Scharenberg som mindre rättskaffens.

Som god måste man uppfatta apotekaren Johan Ulrik Wertmüller på stockholmsapoteket Lejonet. Han rekommenderar Scheele till den sökta tjänsten som laborant hos apotekare Lokk i Uppsala. Här, på apoteket Uplands Wapen ges Carl Wilhelm nu tid att både skriva och laborera. Han kan även utveckla vänskapen med Johan Gotlieb Gahn, vilket leder till att Scheele når ”det allra heligaste”, tillträde till Kemikum på Västra Ågatan och Torben Bergman.

Tidigare approcherar Scheele en annan person med inflytande – Carl Peter Thunberg – men här blir han avvisad och inte heller den gamle Linné förefaller vara mycket att räkna med. Detta trots att Scheele lämnat viktiga bidrag till den förestående revisionen av den svenska farmakopén.

Avstod från bröllopsnatten

Enträget arbete, diskussioner och samarbeten leder till många fina upptäckter som resulterar i publikationer, erkänsla och kändisskap, men Scheele vill lämna Uppsala. ”Hellre en liten värld som han förstår, än de obegripliga umgängesformerna i en samhällsklass som han inte behärskar.” I Köping finns ett ledigt apotek med en änka som han inte utan besvär lyckas konservera.

År 1775 övertar Scheele den avlidne apotekare Pohls apotek och lever med änkan Sara Margaretha. Men han avstår från bröllopsnatten. Scheele fortsätter att producera ny kemisk kunskap, undergår sin examination till apotekare och köper ut apoteket. Tre dagar före sin död 1786 gifter de sig, vilket gör det möjligt för Sara Margaretha att åter-konserveras.

Scheeles kemiska värld beskrivs autentiskt i detalj. Även om författaren i många av tablåerna fokuserar på de primitiva, men geniala experimenten i den enkla kemiska miljön i laboratoriet på ett 1700-talsapotek, är historien i sin romanform långt ifrån något bara för kemister.

Romanen speglar tiden och dess tilldragelser. Ramarna kring ett antal tablåer i Stockholm, Uppsala och Köping är uttrycksfulla. Verkligheten i de miljöer som beskrivs kan vara påträngande bullrig. Den är fylld av karaktärer som speglar samhället och tidsandan, men där var och en har sin roll i repertoaren. Besöken på krogen Krypin, i Wertmüllers Salong, i Bergius trädgård och arbetet i apoteksofficinen ger en känsla av närhet och man förnimmer tidsandan. Ibland blir intrigen spännande, som till exempel under middagen hos borgmästare Kihlman i Köping.

Författare med bred kunskap

Redan i början av romanen, i trängseln på Skeppsbron, dyker en udda person upp. Individen i fråga framträder därefter vid ett antal tillfällen och uppträder alltmer ondskefullt. Var efter tiden lider, känner sig Carl Wilhelm allt mer illa till mods. Plötsliga uppdykanden av en lismande typ – som kan associeras till Gollums uppträdande i Sagan om ringen – leder slutligen till a twist in the tale. Kan geniet Scheele ha ägnat sig åt aktiv dödshjälp?

Ulf Ivarssons debutroman avslöjar att författaren skaffat sig goda insikter inte bara kring kemin och dess vetenskapsmän, utan romanformen avslöjar också att han äger en bred integrerad kunskap avseende andan och tilldragelserna i Scheeles värld. Romanen är som helhet en fängslande beskrivning av Scheele och hans samtid.

Romanen åtföljs på ett föredömligt sätt av en kronologi över viktiga årtal i Scheeles liv; en – om än icke heltäckande – personförteckning, ordförklaringar och sist men inte minst en ambitiös källförteckning.”

Titel: Kemin – var hans ädla ögonsten
Författare: Ulf Ivarsson (Ekström & Garay förlag 2020)

Björn Lindeke