Det lilla bolagets VD har många krav att leva upp till
Det är år 2015 och EU-kommissionen skriver på sin webbplats att SMEs är basen för EUs ekonomi. De representerar 99 procent av alla företag i EU. Enligt EU är entreprenörskap och små och medelstora företag förutsättningen för ekonomisk tillväxt och innovationer ? och utgör grunden för att skapa arbetstillfällen och åstadkomma social integration inom unionen.
Fram till nu har politiker och beslutsfattare i Sverige diskuterat innovationsfrågan in och ut och högt och lågt ? både i vården och på våra lärosäten. Mycket pengar har investerats i forskning. Men nu diskuteras äntligen system, stödorganisationers samarbeten, infrastruktur för innovationer samt utvecklingsmoral. Politikerna har också lyft frågan om innovationsincitament för universiteten, det vill säga att universiteten i framtiden kan komma att bedömas och belönas med en innovationspremie om den forskning som bedrivs kan nyttiggöras. De medger också att det faktiskt är människor som gör skillnad.
Medan allt detta diskuterande och debatterande pågår strävar företagsledaren i det lilla bolaget oförtrutet vidare mot en förhoppningsvis lyckad exit.
Jag har funderat mycket på vilket otroligt ansvar som läggs på alla verkställande direktörer i de små företagen i tidiga skeden. Jag har många gånger undrat om de anar vilka förväntningar EU och Sveriges politiker har på dessa kämpande företagsledare? Och om de tänkte på det ? skulle de då orka?
Tidigare kunde läkemedel utvecklas med hjälp av alla tänkbara resurser från ett stort läkemedelsföretag. Nu ska det lilla företaget stå för hela risken, ha all kompetens samlad på några få händer och hjärnor, eller i alla fall ha kunskap nog att köpa in den kompetens som är nödvändig. Ställs det helt enkelt orimliga krav på dessa VD:ar i de små bolagen?
De här cheferna ska driva ?sitt? bolag mot nästa ?milestone?. De ska övertyga ägare och styrelse att den väg de valt och de beslut de tagit verkligen kommer att leda bolaget mot succé. Ibland tvingas de stå ut med frustrerande förseningar på grund av oeniga ägare. De ska verkställa styrelsens beslut och upphandla ?rätt? kontraktslabb inom alla möjliga olika discipliner och då vara en kompetent beställare som kritiskt granskar utförande, pris och resultat. De ska planera och verkställa allt arbete och se till att företaget sköts på ett legalt rätt sätt. Har de möjligen någon anställd kan de delegera en del av arbetet ? annars får de sköta allt själva eller med hjälp av konsulter. Men ansvaret ligger hela tiden på dem. De ska övertyga forskaren/innovatören/ägaren att läkemedlet inte är klart för registrering så fort substansen visat effekt. Ibland måste de kanske också förklara för forskaren att det är nödvändigt att lägga ned ett pågående projekt. De ska vara kunniga vad gäller regelverk för registrering och subventionering, både i Sverige och i andra länder. De ska hitta och försöka intressera en möjlig investerare, rätt bolag att ta över ett projekt eller en tänkbar samarbetspartner.
En de lever med en ständigt packad väska med sina personliga tillhörigheter. De vet nämligen inte när de måste lämna sin post eller när pengarna verkligen tar slut. Vanligtvis brukar det ju heta att de räcker i tre månader till…
Hur orkar de tänka långsiktigt när både finansieringen och resultaten antingen kan stjälpa eller lyfta bolaget? Hur finner de detta driv, hur orkar de själva och hur klarar de att motivera sina medarbetare? En VD berättar att arbetet är så otroligt inspirerande att det gör att hon orkar. Det krävs dock att man är generalist och har en bred erfarenhet, att man varit med både här och där. Kunskapen från Big Pharma är inte så användbar som man kanske kan tro. Arbetet i de små bolagen sker på ett helt annat sätt.
Hur kan vi i stödorganisationerna, politikerna i Sverige och EU stödja dessa VD:ar, som vi nu lutar stora delar av vår välfärd mot?
Science Parks och organisationer som Apotekarsocieteten är mycket lämpade för ett sådant viktigt stödjande uppdrag. Här finns kompetensen, nätverket och kunskapen. I Karolinska Institutet Science Park verkar en lång rad bolag som tar fram nya läkemedel och medicintekniska produkter hela vägen till marknaden.
Apotekarsocieteten är den organisation som kan förvalta den samlade kompetensen om hur läkemedel utvecklas i det lilla bolaget ? nu och i framtiden. Det som behövs är en struktur och en förenklad tillgång till den kunskap som redan finns bland medlemmarna.
Märit Johansson, VD Karolinska Institutet Science Park och vice ordförande Apotekarsocieteten